Ett ovanligt djupt grophus har undersökts på delyta 5. Byggnaden som mätte 3,15 x 2,80 meter hade haft golvnivån 85 centimeter under den orörda marknivå som vi schaktat fram med grävmaskin. Det betyder att det var ganska många kubikmeter jord som skulle skottas upp ur den igenfyllda gropen.
Troligtvis har man sett till att fylla igen gropen efter att man slutat att använda grophuset – ingen vill väl ha en stor grop på gårdstunet? I de fyllmassorna hittades djurben, keramikskärvor, slagg samt en tjusig glaspärla. Den var åttakantig, blå till färgen med prickar i rött och gult. Bara 15 minuter efter att vi hade hittat den råkade John Ljungkvist komma förbi. Han kunde genast identifiera den som en pärla typisk för 700-talets första hälft.
Längst ned i gropens helt plana botten fanns ett tunt lager som var lite ljusare och sandigare än de överliggande jordmassorna. Detta lager tolkar vi som den golvyta man trampade runt på inne i grophuset. Efter att golvlagret avlägsnats kunde vi urskilja rader av runda fläckar i den underliggande gula sanden. De var av ungefär en 5-kronas storlek och låg utmed kanterna. De visade sig vara små grunda gropar med fyllning av samma sandiga jord som i golvlagret. Vi tolkar dem som spår efter innerväggar. Genom att banka ned träkäppar utmed jordväggarna och sedan fläta ris och grenar mellan käpparna fick man en innervägg som förhindrade jord och sand att rasa ned i grophuset.
Två motställda, lite kraftigare gropar kan vara spår efter den konstruktion som burit upp taket till byggnaden. Med tanke på gropens ansenliga djup var det kanske bara taket som stack upp ovanför markytan på den tiden det begav sig?
Undersökt grophus i Gamla Uppsala.
