Så har nu snön lagt sig på allvar och signalerar att fältsäsongen bör vara avslutad vid det här laget. Det stämmer, åtminstone för oss som under året arbetat med Ostkustbaneprojektet. Det är nu vi äntligen får sätta igång att bearbeta det material som vi tagit med oss från fältarbetet för att komma vidare i våra tolkningar av hur Gamla Uppsala sett ut och fungerat under yngre järnålder. För arkeologernas del handlar det om att gå igenom all dokumentation, fynd och prover. För oss osteologer handlar det om att börja analysera alla de ben som grävts fram under säsongen. Som ett startskott tänkte vi att det var på sin plats att göra en liten summering av det vi faktiskt redan nu har hunnit se och berätta om vilka tendenser vi anat, utifrån det arbete vi gjorde i fält.
Elin Säll och Robin Lucas från Upplandsmuseet diskuterar en upptäckt bålplats med Sofia Prata.
Något som varit lite speciellt och särskilt givande med Ostkustbaneprojektet var att vi har haft en osteologigrupp bestående av mig och Emma Sjöling från SAU, samt Ola Magnell från RAÄ UV. Under hela utgrävningsperioden har en eller flera av oss varit på plats i Gamla Uppsala. Det har gjort att vi direkt kunnat titta på det benmaterial som grävts fram och inte minst har vi haft möjlighet att i verkligheten se de sammanhang som benen påträffats i och diskutera med arkeologerna hur dessa skall tolkas. Dessutom har stora delar av benmaterialet grovsorterats och registrerats. På så sätt har vi i ett tidigt skede kunnat skapa oss en god, preliminär uppfattning av benmaterialets spridning och omfattning inom området.
Gravurna innehållande kremerade ben. Ett vanligt gravskick under järnåldern. Foto: Upplandsmuseet
På gravfältet kom sammanlagt 90 kg ben fram vid undersökningen i somras. Benen kommer från totalt 90 gravar som samtliga visat sig vara kremeringar. Under fältsäsongen har jag och Emma gått igenom nästan 35 kg av dessa ben. Med andra ord kan de mönster vi tycker oss se nu förändras en hel del när en mer noggrann och omfattande analys tar vid, men vi kan nog ändå ana några intressanta företeelser och tendenser.
Benmängden i gravarna varierade mycket, från ett tiotal gram upp till drygt 13 kg i en enda grav! Fem av gravarna innehöll sammanlagt 42 kg ben, dvs. nästan 50% av den totala benvikten. Att plogen har förstört en del av gravarna påverkar naturligtvis mängden ben, men det förkommer även ostörda gravar med en förhållandevis liten benmängd. Denna spännvidd är delvis kopplad till om det finns offerdjur i gravarna eller ej. Vi kan redan nu urskilja ett antal gravar med endast människoben i, medan majoriteten av gravarna innehöll även djurben: t ex hund, häst, svin, får eller get, katt, fågel, fisk och björn (klor).
Vilka djur och vilka delar av djuren som finns i gravarna respektive bebyggelsen ger oss information om både gravritualen och hur denna förhåller sig till vardagslivet. Det ska bli intressant att gå vidare med detta under 2013.
