SAUblogg

Den långsmala stensättningen omgiven av två runda stensättningar.

I Alunda håller vi att undersöka en hög, som går under benämningen ”Kelthögen”. Till en början såg högen bara ut som ett lerblandat stenröse, som blivit rejält skadat. Men efter att vi nu tagit bort lera och en mängd stenar har den ändrat karaktär. Vad vi ser är inte en grav, utan fyra. Kanske fler än så.

Det rör sig om en långsmal stensättning omgiven av två rundade stensättningar.

Ytterligare en rund stensättning är placerad ovanpå den långsmala stensättningen. De runda stensättningarna är dessutom inte helt runda, utan det finns avvikelser i kantkedjorna, vilket innebär att det kan vara fler stensättningar under de vi nu ser.

Högintressant med andra ord!

Intresset för gravfältet i Alunda har varit jättestort! Vi har haft två guidade turer för allmänheten och dessutom besök av årskurs 4 från Olandsskolan.

William från Olandsskolan kom med några tänkvärda ord: Alla tänker på pengar, ingen tänker på historien. Tänk om allt skulle försvinna? Då skulle vi bara ha nutid. Hur kul är det?

Mer om forntiden och gravfältet i Alunda blir det till hösten, då vi kommer att hålla föredrag om resultaten. Men först fortsätter vi att gräva ett par veckor till.

Troligen är kamfragmenten vikingatida.

Nu har vi börjat undersöka ett par av de stensättningar i Alunda, som ligger som en krans kring storhögen på bergets topp. Jorden som grävs upp vattensållas, och det har redan dykt upp ett fynd: ett par fragment av en kam, tillverkad av ben eller horn.

Frida Löjdström upptäckte kamfragmenten när hon vattensållade.

På den här tiden var man noga med att dekorera kammarna fint, enligt senaste mode. Det är arkeologerna glada för så här drygt tusen år senare, eftersom man då kan se hur kammarna utvecklas över tid, vilket gör dem lätta att datera.

Dekoren på just dessa fragment tyder på att kammen är vikingatida, men typen, med triangulär genomskärning, tillhör inte standardsortimentet så dateringen är preliminär.

Välfriserad viking från Sigtuna.

Kammarna kunde förvaras i fodral och fästas i till exempel bältet så att de lätt fanns till hands. Bilden av den oborstade vikingen är bara en myt, ta bara den välkammade figuren i Sigtuna som ett exempel.

Arkeologen Helena Hulth, keramikexperten Torbjörn Björnsson och benexperten Musse inspekterar en av de fina gravarna i Alunda.

I Marma i Alunda socken i Östhammars kommun håller vi nu på att undersöka ett fint gravfält från vendeltid (600-800 e. Kr) och vikingatid (800-1050 e. Kr).

Sammanlagt är det ett tiotal gravar som ska undersökas på en höjdrygg invid väg 288, däribland en ovanligt stor hög på bergets topp.

Ett par av de snygga stensättningarna.

Kreativiteten flödade när järnåldersmänniskorna formgav dessa omsorgsfullt lagda gravar. Förutom högen finns flera stensättningar: en är äggformad, ett par är rektangulära, andra runda. Sammantaget ger gravfältet ett ovanligt nätt intryck, där hänsyn tagits så att nästan ingen grav överlappar någon annan.

Högen som är ungefär 15 meter i diameter och 2 meter hög ligger på en bergknalle invid väg 288.

Högen är troligtvis omkring 1500 år gammal. Den kallas ”Kelthögen” och är cirka 15 meter i diameter och 2 meter hög, men har för länge sedan skadats. Högen är uppbyggd av ett jordblandat stenröse.

Storleken på gravhögen tyder på att det är någon eller några som har dominerat bygden som begravts här. Det måste ha varit människor med resurser som fått folk att bära all sten som behövts. Att man ville märkas och synas på långt håll är uppenbart.

Gravfältet hade ett mycket bra kommunikativt läge under forntiden. Visserligen ligger platsen över två mil från Östersjön, men under järnåldern hade området kontakt med havet via en smal fjärd som löpte fram till Sund. Där var fjärden förbunden med Kilbyån och Olandsån. Landvägen kunde man ta sig till Gamla Uppsala.

Högen är är uppbyggd av jord och stenar.

Vi hoppas kunna spåra handlingar kring begravningsritualer och långväga kontakter och så klart få kunskap om vilka som begravdes här. Vilket kön och ålder hade den döde? Har hon eller han lidit av någon sjukdom som osteologerna (benexperterna) kan spåra? Och vilket favoritdjur har fått följa den döde i graven. Kan det vara hundar, jaktfåglar och hästar?

Den 2 juni klockan 14.00 och den 7 juni klockan 18.00 kommer arkeologen Helena Hulth att guida allmänheten på gravfältet. Alla är hjärtligt välkomna!

Vägbeskrivning: Kör mot Olandstraktens Brukshundsklubb, nära Marmavägen 51.