Eftersom SAU är huvudman för ett flertal arkeologiska undersökningar är också fyndmaterial tillfälligt förvarade i vårt magasin. I samband med våra rapportarbeten behöver vi ha tillgång till fynden för analyser och beskrivningar. Nu, när flera undersökningar har blivit avrapporterade, är det dags att förbereda oss på att fynden ska skickas iväg. Därför har jag under de senaste månaderna arbetat med att ordna upp dem. Målsättningen har varit att se till att de blir kontrollerade, paketerade och fyndfördelade, för att därefter kunna skicka iväg dem till det museimagasin där de framöver ska förvaras.
Det mesta förvaras i träbackar, men föremål av metall förvaras i så kallade klimatboxar med kontrollerad luftfuktighet. Foto: Ulf Celin
Mycket hamnar på Historiska museet i Stockholm, men om ett länsmuseum uttrycker önskemål att få ett material så brukar det ofta hamna där. Fördelen med Historiskas stora samlingar är att de underlättar för forskare som vill studera föremål från många olika platser. Fördelen med länsmuseerna är att de i större mån kan lyfta fram dem i tillfälliga utställningar, och att lokalintresset kan vara större.
Men innan fynden kan skickas iväg finns det en mängd saker som måste göras. En är att kontrollera att undersökningen faktiskt finns registrerad i FMIS (Riksantikvarieämbetets fornminnesregister) och om så inte är fallet, se till att detta ordnas upp. Att en sådan registrering är utförd är en förutsättning för att RAÄs kulturminnesenhet ska utfärda fyndfördelningsbeslut. Arbetet har också gått ut på att skapa kontakt med de mottagande institutionerna för att avgöra hur man vill att fynden ska vara ordnade i samband med överlämnandet – det kan vara lite olika beroende på om det är Historiska museet eller ett länsmuseum.
Det mer handgripliga arbetet har gått ut på att klarlägga att alla fynd som finns i rapporternas fyndlistor också de facto finns liggande i fyndlådorna. Samt att se till att de material som är gallrade också är bortrensade från fynden. Även om allt vi hittat har noterats i databaser och räknats och/eller vägts, så skickas inte allt till magasinen. T ex mycket sentida föremål, eller massmaterial som bränd lera eller slagg där ibland bara ett urval sparas. Det har varit en del pysslande med detta. Men sett på hur välordnade magasinsfynden är i det stora hela, känner jag en extra stor tacksamhet inför det faktum att merparten av arkeologerna är ett noggrant släkte.
